Inspirationsföreläsning – text

Hej och varmt välkommen till den här minikursen, där jag som är kursledare, Maria Estling Vannestål, har plockat ut några små godbitar från min mer omfattande webbkurs Den inre kompassen. Kursen riktar sig till dig som är sugen på någon form av förändring i ditt liv och som vill ha lite inspiration och testa några verktyg, men kanske inre är redo att gå en mer omfattande kurs. Kanske har du läst en del självhjälpslitteratur och/eller gått på föreläsningar och kurser men inte riktigt lyckats applicera de eventuella insikter och tankar du fått på ditt eget liv. Eller så är det här med självreflektion och personlig utveckling något helt nytt för dig. Du är lika välkommen oavsett hur din bakgrund ser ut.

I den här lilla kursen får du förutom filmen tillgång till en guidad meditation. Du behöver inte ha mediterat förut för att kunna ha nytta av den. Prova bara att skapa lite stillhet omkring dig, kanske tända ett ljus, sätta dig bekvämt och så lyssna. Om du tycker om meditationen föreslår jag att du gör den vid flera tillfällen.

Du får också en övning som handlar om att fundera över vad som är viktigt på riktigt i ditt liv. Det handlar om att ta ut dina kompassriktningar, helt enkelt. Till sist får du också tio reflektionsfrågor, som du antingen kan skriva ner svaren på eller diskutera med en person som du känner dig trygg tillsammans med. Ett tips är att först skriva ner svaren och sedan ha ett samtal med någon om det du skrivit.

Vad är en inre kompass och har alla en sådan?

Så vad är då en inre kompass? Ja, begreppet kan nog ha lite olika innebörd för olika människor. För mig handlar det om att våga lyssna inåt och känna efter vad jag verkligen tänker, tycker och känner, vad som är viktigt för mig, i stället för att bara leva efter samhällets normer eller andras förväntningar. Det kan handla om intuition eller magkänsla, en del kallar det att följa sitt hjärta.

Man kan fråga sig om alla har en inre kompass. Ja, det tror jag. En del har tydlig tillgång till den redan från barndomen, de är så där självklara och går sin egen väg direkt. Jag var ganska mycket sådan som barn, visste bland annat tidigt att jag ville bli författare. Den drömmen tappade jag bort längs vägen, men hittade tillbaka till den efter en fyrtioårskris, då jag omprövade mina livsriktningar.

Många verkar få tag på sin inre kompass just i samband med någon form av livskris, som att man har gått igenom en svår sjukdom, gått i väggen, blivit uppsagd eller förlorat en nära anhörig. Det är som att det blir viktigare att verkligen ta vara på livet då.

Tyvärr är det också väldigt många människor som aldrig får fatt i den där kompassen. Den australienska sjuksköterskan Bronnie Ware intervjuade människor som låg på dödsbädden och fick veta att det som flest ångrar var just att de inte varit sanna mot sig själva utan levt sina liv efter andras förväntningar.

Livet just nu

Om man vill börja utforska sin inre kompass tror jag det är viktigt att börja gräva där man står. Att exempelvis kartlägga livet som det ser ut just precis nu. En bra idé kan vara att gå igenom olika tårtbitar, såsom jobb/utbildning, relationer, fritid, hälsa och titta både på plus och minus, sådant man är nöjd med och sådant som skaver.

Jag tror mycket på att träna sig i att uppskatta det som faktiskt är bra i livet, att kunna känna tacksamhet för det man har. Det kan man exempelvis göra genom att skriva en liten tacksamhetsdagbok varje kväll innan man går och lägger sig, några enkla anteckningar från dagen, hur små saker som helst. Det handlar inte om att trycka undan sådant som är jobbigt utan om att lyfta fram det som är bra och glädjas åt det, så att man får energi och kraft över att ta itu med det som inte fungerar lika bra.

Ibland kan det som skaver i livet ha att göra med inbillade måsten, sådant som vi av någon anledning har fått för oss att vi måste göra, trots att vi kanske egentligen är som hästen vid plaststolen, inte alls så hårt fastbundna som vi tror. Det kan exempelvis handla om krav på att samtidigt vara jätteduktiga på jobbet, perfekta föräldrar och ha ett nyrenoverat och välstädat hem. Då kan det vara nyttigt att fundera över vilka av de där sakerna vi tror är så viktiga som faktiskt är det på riktigt.

Hur hittar Jag min inre kompass?

Om man nu känner att det skaver lite här och där, eller på ett väldigt tydligt ställe, hur ska man då bära sig åt för att hitta ny riktning och möjlighet att förändra det som inte känns bra? Ja, det kan vara lätt att sitta hårt fast i gamla mönster, inte minst när det handlar om samhällsnormer och andras förväntningar. Men som sagt, ibland skapar vi också de där förväntningarna alldeles på egen hand.

Jag tror att det viktigaste för många av oss är att sakta ner tempot, stanna upp och stilla bruset omkring oss då och då, helt enkelt skapa utrymme för stillhet och reflektion. Det går ofta fort i vårt samhälle och vi har ett ständigt inflöde av information och idéer. Hur ska vi då kunna höra den där lilla rösten inom oss?

För egen del har jag skapat mig det där utrymmet med hjälp av skogspromenader, meditation, yoga, samtalscirklar och skrivande av olika slag. Allt det här har bidragit till att göra det lättare att hitta fram till mina viktigaste kompassriktningar. De kan komma när man minst anar det, under en meditation, i ett samtal – ibland i något jag läser eller hör i en podd eller på TV. Jag tycker att livet blir så spännande när jag ser det som att jag går på skattjakt efter ledtrådar till hur jag vill leva mitt liv.

Mål och livsriktningaR

I dagens samhälle pratas det mycket om att sätta upp mål när vi vill göra förändringar, och mål kan vara jättebra. Men inom ACT – Acceptance and Commitment Training – som jag har utbildat mig i, pratar man mer om s.k. livsriktningar. Medan mål är något som man kan uppnå – och kanske blir besviken om man inte uppnår, eller känner tomhet när man har uppnått – så är livsriktningar mer som en lysande stjärna på himlen. Något som jag kan sträva efter, något som hjälper mig att känna efter vad som är viktigt i just mitt liv.

En livsriktning är liksom inget jag kan checka av – som ett mål – utan däremot något jag kan börja ta små steg emot redan dag, och fortsätta göra det hela livet. Om jag lyckas identifiera mina viktiga livsriktningar kan det ofta bli lättare att just sätta upp mål (om jag vill det), och att ta olika beslut om såväl smått som stort i livet.

Några exempel på viktiga livsriktningar som jag har definierat i mitt liv är Att hitta balans mellan frihet och trygghet, Att ha utrymme för stillhet och reflektion, Att få vara kreativ, Att ge och få kärlek, Att vara mycket utomhus och Att leva hållbart. De här riktningarna hjälper mig ofta att göra medvetna val. Några exempel på hur det tagit sig konkreta uttryck i mitt liv är att jag har bytt yrkesmässig riktning, att jag har börjat skriva böcker, göra en podcast och odla och att jag har slutat flyga. I den här kursen får du göra en övning där du funderar över vilka livsriktningar som är viktiga för dig.

Vad hindrar Mig från att stå vid rodret?

Även om vi lyckas identifiera våra livsriktningar är vi människor ofta duktiga på att sätta upp hinder för oss själva. Några vanliga sådana är att vi inte har tid att göra det vi skulle vilja, att vi inte kan eller vågar eller att vi styrs mer av pliktkänslor än av lust. Jag har insett att det i alla fall för mig många gånger handlar om prioriteringar, liksom att jag inte behöver vara orädd för att våga ge mig ut på okänd mark. Att vara modig är att tycka att något är läskigt och faktiskt göra det ändå. Har du provat att ibland byta perspektiv, så här?

I stället för ”Jag skulle vilja åka och träna MEN jag är så trött” kan du prova att vända på det och tänka ”Jag är så trött OCH jag åker och tränar”. Eller vända på ”Jag skulle vilja gå den där målarkursen, MEN jag vågar inte” till ”Jag är rädd OCH jag åker på kursen i alla fall.” Det här är kanske inte så enkelt som det låter, men jag vet att det går att träna och bli bättre på det.

Acceptera eller förändra?

Något som också kan vara bra att fundera på när vi jobbar med våra inre kompasser är vad vi kan förändra och vad vi helt enkelt behöver träna på att acceptera, som i den så kallade Sinnesrobönen: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.”

Ibland finns det sådant vi inte kan göra något åt (såsom andra människors beteende eller situationer som vi inte rår över), men ofta lägger vi så mycket energi på att vara frustrerade att vi inte har någon kraft över för att faktiskt förändra det som skulle vara möjligt.

Ibland kan vi också behöva träna på att acceptera våra egna jobbiga tankar och känslor. Att bara ”tänka positivt” hjälper sällan – negativa tankar har en tendens att komma tillbaka. Om vi däremot lär oss att acceptera att de finns där, utan att låta dem styra oss, kan vi leva mer efter våra önskade livsriktningar.

Vandringsstavar för min resa

Att göra förändringar i livet kan vara fantastiskt spännande och roligt, men också jobbigt och ibland smärtsamt. Jag tror att vi alla behöver vandringsstavar, olika former av stödstrukturer, under vår resa. I mitt fall har det bland annat inneburit att jag utrustat mig med en mental verktygslåda innehållande begrepp som ”good enough” och ”tillit och tålamod”.

Jag har också blivit bättre på att identifiera var jag hämtar energi, och jag har haft ett stort stöd i olika former av sociala sammanhang, som samtalscirklar och peppgrupper. Skrivandet har också varit en viktig vandringsstav under min livsresa. Både samtalen och skrivandet har hjälpt mig att sätta ord på och skapa struktur bland mina tankar och känslor.

Vem ska rädda världen medan jag pillar mig i naveln?

Vi som jobbar med personlig utveckling får ibland kritik för att vi fostrar egoister. Vem ska rädda världen medan du pillar dig i naveln, liksom? Men jag tror att det är precis tvärtom. Att den som lär sig att ta hand om sig och komma mer till sin rätt också blir bättre på att se hur man kan bidra till en bättre värld, både i stort och smått. Hur ska man orka tänka på något sådant när man springer i ekorrhjulet, bara försöker överleva och aldrig har tid att stanna upp och reflektera över hur man egentligen har det och hur man vill ha det?

Ingen quickfix

Till sist. Det här med personlig utveckling och att hitta och följa sin inre kompass är förstås ingen quick fix, utan ett livslångt arbete. Jag tycker att Thomas Tranströmer har uttryckt det så vackert, i sin dikt Romanska bågar:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt.

Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det ska.”

Om du skulle vilja träna mer på att jobba med just din kompass under strukturerade former som i den här kursen är du varmt välkommen till den större webbkursen, Den inre kompassen. Den innehåller tio kursmoduler och är upplagd ungefär som den här kursen, med inspirations­före­läs­ningar, meditationer, övningar och reflektionsfrågor. Du kan läsa mer om den kursen här och om du går den får du dra av kostnaden för den här minikursen från kurspriset.

Varmt lycka till på din livsresa!

Maria Estling Vannestål, kursledare