9. Min plats i världen

Klicka här om du vill komma till en utskriftsvänlig pdf-version av den här sidan.

Välkommen till Modul 9! Kommer du ihåg det jag nämnde i Modul 1, att personlig utveckling ofta skapar ringar på vattnet? Att det inte bara handlar om att navelskåda, satsa på sig själv och boosta sitt ego, utan att när vi lär oss mer om oss själva och blir mer medvetna om och bättre på att navigera efter vår egen inre kompass, så blir vi också ofta mer uppmärksamma på världen runtomkring, och vill bidra till den på ett positivt sätt.

Det finns forskning som visar att vi blir lyckligare när vi utvecklar vår medmänsklighet och vår omtanke om andra människor. Exempelvis har studier visat att volontärarbetare lever längre än andra människor – om de gör det de gör för att de verkligen vill hjälpa till, inte bara styrs av plikt och andras förväntningar. Dessutom, när vi själva mår bra och får göra sådant som är viktigt för oss sprider vi också positiv energi omkring oss, bara genom att vara dem vi är.

För mig har det blivit allt tydligare med åren, att ju mer jag lär mig att ta hand om mig själv och leva mitt liv så att jag får komma till min rätt, desto mer inspirerar jag andra, och desto större vilja får jag också att bidra till andras välmående och en mer hållbar värld. När jag sprang som värst i mitt ekorrhjul på universitetet hade jag inte energi över till mycket annat än just det där springandet …

Idag har jag inte bara styrt om min jobbsituation till mer meningsfulla arbetsuppgifter (som den här kursen!) utan också engagerat mig ideellt, och känslan av att jag bidrar ger mig mer energi att orka med vardagen, så det blir en win-win-situation.

OM ALLA GÖR något …

Vi kan inte påverka alla andra, men vi kan börja hos oss själva, och vi kan berätta för andra om vad vi gör och kanske inspirera fler att leva mer medvetet och bidra till en bättre värld. I ett poddavsnitt med Karin och Anna Bengtsson, systrarna som cyklade från Ystad till Umeå för att intervjua världsförbättrare, fick jag med mig något viktigt. Alla måste inte vara den absolut “bästa världsförbättraren”, göra mest för världen, men om alla gör något och försöker vara på “plussidan”, så hamnar vi ju på plus totalt. Tänk om vi i alla beslut vi tog – alltifrån när vi står i grönsaksdisken till när vi väljer jobbkarriär – funderade över om det vi gör leder till något bra, eller åtminstone inte till något dåligt, för världen. Tänk vilken mycket bättre värld vi skulle ha!

I podden har jag inspirerats mycket av att möta unga människor, förutom Karin och Anna även Selina Hami, Julieta Talavera, Sofia Björk och min egen dotter Sanna Hellberg (numera Östergren) – som alla är så kloka redan och som vill bidra till den här världen på ett bra sätt. Det får mig också att tänka på ett litet stycke ur boken Lek och lyssna – att möta barn med värme och respekt, s. 118 (skriven av en av mina inspirationskällor, Manitonquat, eller Medicine Story som han också kallas) som jag och ovan nämnda Sanna har översatt till svenska:

“Jag önskar att ni alla kunde ha samma utsikt från era köksfönster som jag. 

Barnens pladdrande, gungorna som aldrig slutar gunga, swischandet från rutchkanorna, de fantasifulla skapelserna i sandlådorna, trehjulings- och skateboardloppen, glädjetjuten och de ledsna skriken, utforskandet, samarbetet. 

När jag känner mig nere, när jag känner hopplöshet inför det som händer i världen, då behöver jag bara kika ut genom fönstret så får jag tillbaka tilliten och hoppet.”

Aktivt hopp

Och hoppet om att det faktiskt går att göra skillnad, det måste vi behålla, även om det ibland känns hopplöst eländigt omkring oss. Här tänker jag på en kvinna vid namn Joanna Macy, som har sådana kloka tankar om skillnaden mellan vanligt hopp och aktivt hopp, citerat ur boken Sånger från jorden, s. 105-106 (vars redaktör Amanda Martling jag också har intervjuat i podden): 

“Om vi bara vill ta oss an uppgifter där vi känner oss hoppfulla begränsas vårt agerande till sådant som det är troligt att vi kommer att lyckas med.

Eller tvärtom: om något verkar för hopplöst så orkar vi kanske inte ens försöka. 

 Den andra formen av hopp handlar om vad vi vill ska hända, oavsett hur sannolikt det är att det kommer att gå. 

Aktivt hopp är att agera i den riktningen, att aktivt vara med och skapa det vi önskar, även om det inte alls är säkert att vi kommer att lyckas med det vi företar oss.”

Detta aktiva hopp relaterar till tron på en bättre värld, men jag tänker att begreppet också kan appliceras på vår egen personliga utveckling. Det kan ju handla om att våga hoppa ut i det okända utan det där facit som vi så gärna skulle vilja ha redan i hoppögonblicket, det som i efterhand (i bästa fall) talar om för oss att vi gjorde rätt som vågade. 

ATT BRINNA PÅ MITT SÄTT UTAN ATT BRINNA UT

Sedan är det där med att inte brinna ut. Jag tror att många av oss går runt med någon sorts konstig föreställning om att man inte både kan bidra till världen och samtidigt må bra och ha roligt. Inte kan jag tillåta mig att göra saker för min egen skull när världen ser ut som den gör? Problemet blir då att vi fastnar i krav, plikt, skuld och dåligt samvete. Då är risken stor att vi inte gör något alls. Och om det blir så, eller om vi bränner ut oss, då orkar vi inte längre sprida goda energier. Om jag bara gör gott utifrån pliktkänsla blir jag inte en god kraft i världen.

Coachen Therese Hagstedt pratar om att utnyttja våra superkrafter:

“När jag får göra det jag är bra på och tycker är kul, då gör jag också mest nytta!”

Det här är något jag har tagit med mig. Det kan vara lätt att tänka att det finns “mer och mindre fina” sätt att rädda världen, men är det något som mina poddsamtal har tydliggjort för mig så är det hur ofantligt många olika sätt det finns att bidra. Många fina exempel finns i poddcasten Hjältarna, som Karin och Anna Bengtsson, som jag nämnde tidigare, skapade under sin resa. Alla kan vi bidra med små pusselbitar, dels genom de dagliga valen vi gör i vår vardag, dels genom att satsa på de områden som just vi är intresserade av. Alla kan inte stoppa olagligt torskfiske i en Greenpeacebåt eller stå på Centralen och dela ut mat till nyanlända, men alla kan bidra med något. Vad är just du bra på och går igång på?

Själv hade jag glädje av att tänka på det här sättet för en tid sedan, när situationen med alla nyanlända som kom till vårt land och behövde stöd på olika sätt blev mer påtaglig än tidigare. Jag kände först bara vanmakt. Jag ville ju engagera mig på något sätt, men jag hade redan svårt att få ihop tillvaron med jobb och familjeliv. Eftersom mina jobbveckor kan se helt olika ut – ibland är jag mycket hemma, ibland har jag många kvälls­aktiviteter, ibland är jag på resande fot – har jag svårt att engagera mig i något som kräver regelbunden närvaro.

Så vad skulle jag kunna göra, som inte är så beroende av min fysiska närvaro? Under ett besök hos en vän i Åre fick jag följa med till deras språkcafé och träffa en kille som startat en lokal Facebookgrupp där man informerade om olika integrationsaktiviteter och efterlyste saker som behövdes, eller hjälp med klädutlämning och annat volontärarbete. DET skulle jag ju också kunna göra, tänkte jag. Jag är bra på nätverkande och Facebookgrupper (som den lokala egenföretagargrupp jag har startat) och datorn har jag ju alltid nära till hands, även om jag är på resande fot eller behöver vara hemma hos familjen.

Jag bollade min idé med en lokal Röda Kors-krets och kontaktade sedan olika organisationer i min hemstad Växjö. Snart hade vi fått ihop en grupp med representanter och idag har Facebookgruppen varit igång i ett och ett halvt år. Jag lägger varje vecka ut en veckoöversikt med olika aktiviteter, och mitt initiativ har fått en massa organisationer att börja prata med varandra. Nu i sommar gick en del av dessa ihop för att se till att det fanns ett språkcafé igång under hela sommaren, då de flesta ordinarie aktiviteter stänger. Själv känner jag att jag kan göra åtminstone lite nytta på ett sätt som passar just mig, utan att behöva bli uppbunden eller vara hemifrån på kvällstid. Det tar inte heller särskilt mycket av min tid, nu när jag har fått upp en bra rutin.

Och sedan gäller det ju att vara vaksam så att vi inte – hur roligt det än är – brinner så mycket att vi bränner ut oss. Att tillåta oss återhämtning och att ta hand om oss själva är extremt viktigt om vi ska orka engagera oss. Där är vi tillbaka där jag började – i att energin inte räcker till för andra om jag inte är rädd om mig själv. 

NÄR UTMANINGARna blir större

Det kan också vara bra att komma ihåg att när vi väl har börjat utmana oss själva, kliva utanför våra trygga zoner och in på marker som är lite mer okända så kan utmaningarna vi ställs inför bli större – men också alltmer spännande. För mig har det blivit så tydligt att det är just så. När jag exempelvis hade tagit tag i min jobbtillvaro och justerat om riktningen på den rejält dök det upp nya skav och jag började ifrågasätta andra saker i mitt liv. Nu var det inte längre bara min egen personliga (och framförallt professionella) utveckling det handlade om. Jag kunde exempelvis inte längre stänga ute allt det fruktansvärda som hände i världen runtomkring längre, utan var tvungen att på allvar ta in alltihop och sörja. Men sorgen, förtvivlan och vanmakten gav också vika för mer konstruktiva känslor och funderingar:

Vilken är egentligen min lilla pusselbit i det stora perspektivet?

Vad kan just jag bidra med till världen?

När jag var mitt i detta kom ett nyhetsbrev från Kajsa Ingemarsson där hon så fint beskrev just det jag höll på att gå igenom som en process med ett antal faser:

rädsla -> motstånd -> uppgivenhet -> neutralt betraktande -> nyfikenhet -> glädje -> hänförelse

Jag tror att den här skalan kan passa in på många förändringsprocesser, och bara det att bli medvetandegjord om de olika faserna kan göra det lättare att hantera de första, jobbiga stadierna.

Mitt i det jag gick igenom gav min syster mig en viktig nyckel som hjälpte mig vidare. När jag berättade om kvalen över mina livsval – att jag för ett antal år sedan lämnat den mer äventyrliga och engagerade stigen jag vandrat på och hamnat i ett Svenssonliv i stället för i en ekoby – och att jag inte gjorde mer för världen, bad hon mig att fundera över vad jag egentligen jämför mig med. Hur så många i min bekantskapskrets är väldigt engagerade världsförbättrare av olika slag.

I hennes egen krets är det jag som är en av de mest engagerade. Och så berättade hon att hon själv blir mycket mer inspirerad av sådana som jag, som lever just det där Svenssonlivet och ändå lyckas väva in ett engage­mang i den vanliga vardagen. De mer extrema känns liksom för långt bort från hennes egen verklighet för att kunna inspirera henne till förändring. Jag insåg då att jag är på precis rätt plats i livet, och att det är genom att vara just den jag är och göra det jag gör – att fungera som en bro­byg­gare mellan den mer extrema världsförbättrarsidan och alla andra helt vanliga Svenssons – som jag gör som allra mest nytta.  

Tips för En skönare, grönare, vänligare värld

Jag skulle vilja avsluta den här modulen med några konkreta förslag till hur vi alla kan bidra till en bättre värld. Vi måste inte dra igång stora projekt som några av mina poddgäster: starta en podcast om världsförbättrare, som Karin och Anna (se ovan), åka landet runt och föreläsa om transproblematik som Ann-Christine Ruuth, skriva en opera om psykisk ohälsa som Pernilla Holmgren eller dra igång matprojekt för Syriens befolkning som Selina Hami (se ovan). Däremot är de alla exempel på helt vanliga människor som har använt sina stora intressen till att göra något gott, och vi kan alla hitta något vi kan göra, inte minst i vår vardag.

Här kommer några tips på små och stora saker som kan bidra till en grönare, skönare, vänligare värld. Kanske gör du redan något eller mycket av detta? Kanske kan du hitta något mer du vill göra för att hamna lite mer på plussidan? Vi kan t.ex. …  

  • … byta elleverantör till ett mer miljövänligt alternativ. Vi bytte till GodEl för några år sedan och får därmed el från förnyelsebara källor, märkt med Naturskyddsföreningens Bra Miljöval. Dessutom går vinsten inte till aktieägare eller feta bonusar för chefer utan skänks till olika välgörenhetsorganisationer, och vi får dessutom vara med och bestämmer över vart just våra pengar ska gå.
  • … handla ekologiskt. Saknas det varor vi vill ha i den butik där vi brukar handla, kan vi prova att berätta för handlaren vad vi saknar. Det gjorde jag i vår närbutik, och fick in massor av varor som inte funnits där tidigare. Vi kan också föreslå att de säljer ut frukt och grönsaker som börjar se lite ledsna ut billigt i stället för att slänga
  • … handla begagnat när det är möjligt. Tradera, Blocket, stans Second Hand-butiker liksom olika Köp- och säljgrupper på Facebook är några av våra mest frekventa shoppingställen. Självklart kan man ibland behöva köpa nytt när man inte hittar det man behöver, men åh så många bra saker vi har handlat begagnat, exempelvis soffan jag sitter i när jag skriver just detta. Den hittade vi till ett superpris och hämtade fem kilometer från vår bostad
  • … äta mindre kött och mjölkprodukter och göra en insats för både miljön, djuren och vår egen hälsa. I vår familj har vi hittat många bra alternativ inte bara till kött, utan också till mjölkprodukter, exempelvis havremjölk till matlagning och bak, veganost på pizza och i lasagne och gratänger
  • … som alternativ till present vid födelsedagar, Mors Dag, Fars Dag, jul, som gåbortspresent eller som gåva till anställda, föreläsare m.fl.: plantera träd i VI-skogen, eller skänka pengar till någon annan välgörenhetsorganisation (t.ex. Rädda BarnenLäkare utan gränserRöda Korset eller Unicef). Jag ger exempelvis mina poddgäster en sådan här gåva i stället för att ta med mig en blomma, och i min familj har vi vuxna slutat med födelsedagspresenter och julklappar, köper oftare upplevelsepresenter till barnen och skänker en summa pengar för varje julfirare.
  • … engagera oss i en organisation som jobbar för en bättre värld. Jag gillar exempelvis Omställningsnätverkets perspektiv så mycket, eftersom det bygger mer på drömmar och längtan än på skrämsel­propaganda (lyssna gärna på min poddgäst (se ovan).
  • … testa att volontärjobba, exempelvis för Röda Korset eller någon kyrka (oavsett vad vi själva tror på). Kanske har man möjlighet att hjälpa till med läxhjälp eller gå på språkcafé för nyanlända? Eller så kan vi bidra med en punktinsats när det ordnas jul-, nyårs- eller påskfirande för hemlösa eller gamla ensamma människor. Den som är lite mer äventyrlig kanske väljer att åka på en volontärresa i ett annat land i stället för en solsemester på Kanarieöarna.
  • … ge lite mer av vår tid och fokuserade närvaro till någon i vår närhet, kanske egna eller andras barn eller barnbarn, till en äldre släkting som inte får så många besök eller till en vän som behöver lite extra omtanke. Ett sätt kan vara att använda sig av begreppet Special Time, som jag har bloggat om på Drömmen om Målajord.
  • … sprida vänlighet och ge uppskattning i stället för att bara tänka den (eller bara berätta om det vi inte är nöjda med). Det kan handla om våra familjemedlemmar och vänner men också gyminstruktören som kört ett härligt pass, försäljaren som rekommenderade en konkurrent när hen själv inte kunde erbjuda det du sökte, restaurang­personalen som med glädje fixade ett specialalternativ till dig eller vad som helst.
Uppgifter till Modul 9

Det finns säkert saker som du redan gör, kanske av dem jag har nämnt här, eller helt andra. Ibland är det bra att stanna upp och uppmärksamma dem. Det ska du få göra i den här kursmodulens övningar, liksom fundera över om det finns annat du skulle vilja och kunna göra.

Lycka till!

Maria