3. Mitt liv idag

Klicka här om du vill komma till en utskriftsvänlig pdf-version av texten. 

Välkommen till Modul 3! I den förra modulen fick du fundera över vem du är, innerst inne. Nu ska du få titta på ditt liv ur ett lite större perspektiv, hur det ser ut runtomkring dig. Vad fungerar bra och vad är du mindre nöjd med? Hur ser balansen mellan de olika delarna i ditt liv ut?

Ibland missar vi att känna efter och reflektera över hur vi verkligen har det, såväl inför oss själva som inför andra. Det är lätt att nöja sig med “Det är väl ok”. Kanske känner vi att något skaver, men utan att skapa oss utrymme för att ta reda på grundorsaken – exempelvis att det liv vi lever inte ger oss möjlighet att växa och utvecklas som vi skulle kunna göra. Att skapa medvetenhet är ett första steg mot att förändra till någonting bättre.

LIVETS TÅRTBITAR

När vi jobbar med förändringsarbete utgår vi ibland från någon sorts modell där vi delar upp livet i olika innehållsliga tårtbitar; man pratar exempelvis om livshjul eller livskompasser. Man kan göra en ganska grov indelning, t.ex. i arbete/utbildning – relationer – hälsa – fritid. Andra modeller gör en mer detaljerad uppdelning, t.ex. i arbete/utbildning – familj – vänner – hälsa – ekonomi – fritid – samhällsengagemang – personlig utveckling.

Det finns inte en modell som passar alla utan här behöver var och en hitta sitt eget sätt att utforska sitt liv. Somliga tycker över huvud taget inte om att dela upp det i olika delar, utan föredrar att se på helheten. Så kan man absolut göra också, men ibland är det bra att fokusera på en sak i taget. Somliga aspekter – till exempel att vara mer medvetet närvarande – kan fungera utmärkt att arbeta med utifrån ett helhetsperspektiv. Annat kan behöva ett mer specifikt fokus, t.ex. en jobbsituation som inte fungerar medan andra bitar i livet gör det någorlunda. Då kanske det är just den tårtbiten vi ska ägna oss åt just nu.

ADDITIONSSTRESS

På tal om att inte försöka förändra en massa olika områden på samma gång tänker jag på något annat. När vi ser över våra liv och vad som är bra eller mindre bra, är det lätt att fastna i en tankefälla där vi jämför oss med en massa olika människor samtidigt. Och så blir vi stressade av att vi inte är lika lyckade inom alla de där olika områdena.

Det finns ett ord för det här fenomenet, additionsstress, och jag skulle vilja plocka ett litet avsnitt ur min roman, Lex Katarina, där huvudpersonen Katarina läser en artikel om just detta:

En har en påkostad villa, inredd i konsekvent stil och utan en förflugen legobit eller ett dammkorn i sikte. En har en superkarriär, som professor eller bankchef. En har de där välartade barnen som hon har kvalitetstid med i flera timmar varje dag, för att inte tala om helgerna då hela familjen alltid gör roliga utflykter tillsammans. En tränar fyra gånger i veckan och ser ut som en trettioåring fast hon snart ska fylla femtio. En bakar allt bröd själv, av surdeg förstås. En arbetar ideellt flera dagar i veckan, som jourhavande medmänniska på Röda korset. En har en fantastisk trädgård med ekologiska grönsaker, kryddor och naturligtvis ett litet välskött växthus.  

Där trampar vi omkring och tror att vi måste vara sådär duktiga på precis alla plan samtidigt. Glömmer att kvinnan med trädgården kanske inte har någon superkarriär – om hon inte doktorerar i trädgårdsvetenskap och använder sin egen täppa för empiriska studier. Eller att hon med designhemmet kanske inte hinner träna fyra gånger i veckan – förutom möjligen med dammsugaren och vid promenaden mellan inredningsbutikerna.  

Katarina skulle behöva rama in den där artikeln, och då har den ändå missat en väsentlig kravpusselbit i hennes liv. Mamma. Ingenstans stod det något om att ett av måstena kunde handla om en åldrande och kanske dement förälder som behöver hjälp och ett par lyssnande öron i tid och otid.

INBILLADE MÅSTEN

Ja, i Katarinas liv finns det många måsten, och hon jämför sig ofta med andra människor i sin omgivning. Självklart finns det sådant som får tydligt negativa konsekvenser för oss själva eller andra om vi inte lyckas eller hinner med, men ganska ofta sitter vi fast i inbillade måsten, som vi har skapat helt i onödan.

För några år sedan cirkulerade bilden av en stor häst fastbunden vid en plaststol i sociala medier, och jag tycker att den är så klockren. En stackars häst står där, stor och tung, och fastbunden vid en liten plaststol, som skulle fara all världens väg bara hästkraken fick för sig att ta ett steg. Hur ofta är det inte precis så i våra liv? Vad skulle hända om du prövade att ifrågasätta något av just dina inbillade måsten?

  • Måste jag verkligen dammsuga och ha hembakta kakor när svärmor kommer på besök?
  • Skulle jag kunna hoppa över personalfesten som jag vet att jag ändå inte kommer att trivas på?
  • Vad händer om jag tackar nej till att bli kassör i styrelsen för dotterns konståkningsklubb den här terminen?
  • Går världen under om jag inte tvättar bilen/klipper gräset/sorterar tvätten just idag?

På tal om självpåtagna måsten, kanske det kan passa med en liten påminnelse om det där jag pratade om i första kursmodulen, att det är du och ingen annan som lägger ribban för hur mycket du jobbar med den här kursen. Känner du dig stressad, så här efter ett par moduler? Ta dig då en funderare över om det finns något du kan göra för att antingen frigöra mer tid till kursen eller dra ner på din ambitionsnivå. Om inte något av det fungerar, träna på att acceptera din frustration och försök ha medkänsla med dig själv för att du vill mer än du hinner eller orkar med just nu.

BALANS I ENERGIDEPÅERNA

Något som jag har blivit bättre på med åren är att ägna mig så mycket jag kan åt aktiviteter som ger mer energi än de tar, och i den mån det är möjligt skala bort aktiviteter, människor och annat som dränerar mig. Ofta har vi en tendens att göra mer av det som tar vår energi (t.ex. jobba ännu mer när vi är stressade) i stället för tvärtom.

Exempelvis insåg jag under min sjukskrivning för vidbrändhet att jag kanske inte jobbade särskilt effektivt de där sena kvällarna jag satt med mina böcker och dokument och började jobba kortare (men mer effektiva) dagar i stället. Ibland kan vi må bra av att helt enkelt prioritera in något som är roligt eller bra för oss och därmed tvingas välja bort något annat. Och så fungerar de där energigivande aktiviteterna lite som smörjmedel för att orka med det som inte är lika roligt.

När jag för ett antal år sedan startade en bokcirkel var det nog en och annan som skakade på huvudet. Jag hade ju ett jobb som tog massor av tid, tre barn och ett fjärde på väg, ett stort hus och mycket annat. Hur skulle jag hinna läsa böcker och gå på träffar också? Ja, jag blev helt enkelt tvungen att prioritera bort annat. Och bokcirkelträffarna ger mig så mycket glädje och energi; de är en av många saker som bidrar till att jag orkar med vardagen.

Det kan däremot vara bra att minnas att även sådant som vi tycker är väldigt roligt och/eller vet är jättebra för oss också kan skapa onödig stress i våra liv – om vi gör dem till måsten. Det här behöver jag påminna mig själv om med jämna mellanrum. Jag älskar exempelvis att yoga och meditera, och jag vet att det är bra för mig, men ibland får jag helt enkelt inte till det en proppfull dag där jag inte heller vill tulla på sömnen. Och då jobbar jag med att acceptera det. En femminuters-meditation precis före läggdags kan – i bästa fall – vara allt jag mäktar med på en dag, och jag försöker att inte se några minuskonton, bara pluskonton. Inte banna mig själv för allt jag inte gör, utan bara glädjas och vara tacksam över det som blir av.

TACKSAMHET FÖR DET VI HAR

På tal om tacksamhet skulle jag vilja nämna något som en av mina poddgäster, Ewa Wigenheim (avsnitt 14) berättade för mig. Ewa har jobbat både med några av världens rikaste människor (ABBA-gänget) och med fattiga munkar i Laos. En viktig lärdom hon tagit med sig från sin livsresa var att munkarna – trots att de inte ägde någonting – var några av de mest tacksamma människor hon träffat. De hade en förmåga att inte fokusera på det de saknar, som jag tror att många av oss gör, utan på det de faktiskt har.

Det finns till och med forskning som visar att vi mår bättre när vi tränar oss i tacksamhet. Jag tycker om det här citatet av Tony Robbins:

“Trade your expectations for appreciation

and your whole world changes in an instant.”

Alltså, om vi fokuserar om från förväntningar till uppskattning så förändras hela vår värld omedelbart.

Men det är inte konstigt att vi inte är så bra på förnöjsamhet och tacksamhet. Vi matas ständigt med reklambudskap och annat som utgår från ett bristtänkande: Du har inte det här? Nej, men köp det av oss så blir du lycklig! Återigen, det handlar inte om att käckt byta ut alla våra negativa tankar mot positiva.

Däremot är vi, som Dalai Lama skriver i sin bok Lycka! En handbok i konsten att leva, redan så bra på att älta det som är dåligt, det vi saknar, det vi misslyckas med eller inte hinner med, så det behöver vi inte anstränga oss för att göra. Däremot kan vi behöva anstränga oss för att uppmärksamma det som faktiskt är bra i våra liv.

Det är av den här anledningen jag uppmanar dig att – om du inte redan gör det – börja skriva en tacksamhetsdagbok, gärna varje kväll. Det tar så väldigt lite tid, men ger ett fint perspektiv på dagen. Själv har jag skrivit tacksamhetsdagbok nästan dagligen i mer än tio år nu, även i jobbiga perioder, och jag vet att det har hjälpt mig att bli bättre på att uppmärksamma både små och stora guldkorn i vardagen.

Ett annat sätt att träna sig i uppskattning är det som vi gör i alla mina samtalscirklar (liksom i familjen), alltså en runda med “nytt och bra”, där var och en under några minuter får berätta om något bra som har hänt nyligen (idag, den senaste veckan eller månaden). Det kan vara alltifrån väldigt enkla saker, som att man har sovit gott, haft en trevlig fikastund med en vän eller gått en skön promenad, till större glädjeämnen som ett nytt barnbarn eller en lyckosamt genomförd livsförändring.

Ett annat tips är att skriva trevliga händelser du vill minnas på lappar och lägga i en burk – har du familj kan alla uppmanas att göra så – och så en gång om året (eller i månaden) titta igenom alla lappar i lådan. Så har vi gjort i min familj varje nyårsdag i flera år, och vi har en riktigt mysig stund när vi återupplever små händelser som vi alldeles hade glömt bort.

Till sist

Och så till sist. Kom ihåg att livet är en berg- och dalbana – för alla människor. Det är lätt att förledas att tro att “bara jag fixar det här (byter jobb, bryter upp från min relation, börjar träna, skriver en bok…) så kommer livet att vara perfekt sedan.” Så är det naturligtvis inte.

Även till synes lyckliga och framgångsrika människor, som har jobbat mycket med sin personliga utveckling, tappar fotfästet ibland. Det kan vara bra att påminna sig om. Ibland är den som bortblåst, den där balansen vi har lyckats skapa i våra liv, och vi glider tillbaka ner i diket. Men det går att ta sig upp, igen och igen. Och ofta går det lättare i takt med att vi lär oss mer om oss själva och hur vi fungerar.

Uppgifter till Modul 3

Hur ser det ut i ditt liv just nu? Det ska du få fundera över i den här veckans övningar och reflektionsfrågor. Det finns faktiskt så mycket som fem olika övningar att testa den här gången, men som vanligt är det du som väljer hur mycket du vill och hinner göra.

Lycka till!

Maria